30 april 2012

Nu ...


Nu blir det ett långt inlägg med text här ... och en liten bild, men den som läser får se... :-)

Det kanske finns en mening med allt. Att tänka så kan faktiskt underlätta när man går in i sin 5:e månad på sjukskrivningen.

Nu känns allt mycket bättre med min arm (för er som inte vet något om det här så kan ni läsa om det HÄR och HÄR ) och jag ser en ljusning. Men det tar så lång tid. Vissa dagar kan jag undra vad jag pysslade med innan det här hände och allt på jobbet känns så långt bort.

Men jag började med att skriva att det kanske finns en mening med allt...

Jag har nog ändå utvecklats som person under den här perioden. Att släppa sin yrkesroll som i mitt fall är så starkt förknippat med mig som person, med hela min livsstil och hela min vardag. Om man håller uppe att öva ett par dagar så känns fingrarna som tjockkorv (jag lovar!) så det gäller att hela tiden vara på topp.

Nu när jag är på jobbet och hälsar på kollegor och vänner (det är samma sak i mitt fall) så känns det annorlunda. Jag kommer dit som "mig själv" och inte som "violinisten" och den känslan är påtaglig, skrämmande och ganska skön samtidigt.

Nu har jag haft mer tid att fundera på vem jag ÄR, det är så lätt att fastna i roller, i klyshor och ett beteende som är starkt förknippat med ens jobbroll. Men nu är det bara JAG. Och jag inser att jag duger som jag är.

Svårt att förklara exakt, utan att snuttra in er i en massa text bara, men kanske förstår ni hur jag menar. Jag har i vilket fall förstått att för att må bra när det känns som sämst så finns det alltid något som jag kan tycka är roligt.

Jag fick ett telefonsamtal från min chef för ett tag sen som sa till mig att jag skulle göra saker som var roliga nu och som jag annars inte hade hunnit med för jobbet. Det gör mig på bättre humör och med träning och ett glatt humör så kommer jag ha de bästa förutsättningarna att bli bra och komma tillbaks med en kraft som jag inte hade ens innan jag blev dålig. Jag blev väldigt glad för att höra de orden och det är så sant! Pepping och glada tillrop! Vilken chef!  Och jag har upptäckt att det finns så mycket roligt!



Tyvärr är mycket roligt för mig även ansträngande för kroppen så jag får välja mina roligheter, men något som jag har gjort är att försöka lära mig mer om foto, redigering. Jag har också pillat lite med grafiska tavlor, den här ska föreställa ett "fermat" som inom musiktermer menas att när man sätter ett fermat över en ton så ska den tonen hållas ut längre än tonens värde. Kan bli hur långt som helst alltså ...


Slutpratat för nu, men summan av kardemumman är att det nog finns en mening med allt.... 
Jag ser på mig själv på ett nytt sätt, och det stärker mig. Jag är på rätt väg och allt kan hända och det känns väldigt spännande och kul!!!

Kram på er som orkade läsa hela detta inlägg ... ♥

10 kommentarer:

  1. Konstigt hur tankarna går när livet får en ny vändning. Lycka till med allt.
    Helena.

    SvaraRadera
  2. Så fint inlägg Mira!
    Jag kan förstå det du menar i det du skriver eftersom jag själv varit sjukskriven läääänge. för 5 år sedan fick jag leukemi och kroppen tar sin tid att återhämta sig. Idag jobbar jag 50% (har jobbat in emellan en period och sen fått avstötning) men att lära sig om sin kropp och låta saker ta den tid det tar är verkligen viktigt.
    Tack för ditt fina inlägg, jag läste varje ord och tar dem till mitt hjärta!
    Sköt om dig!
    Kram Anna

    SvaraRadera
  3. Hesan: ja visst är det, men kanske blir det så när man har mer tid till eftertanke. Då rullar kloka idéer in :-)

    Kram!

    SvaraRadera
  4. Anna: dina ord värmer! Ja, 5 år är en lång tid, hoppas du kan jobba på nu. Vet inte hur det är att ha din sjukdom men förstår att det måste vara väldigt tufft ibland.

    Önskar dig en riktigt fin Valborg! Kram!

    SvaraRadera
  5. Hej Mira!
    Vilket inspirerande inlägg, ja nog finns det en mening med allt, så brukar jag oxå tänka:)


    Det lilla växthuset fick jag i 30-års present för 10 år sedan;) Tror det köptes på Grandmas då..kan finnas likande på Plantagen eller Blomsterlandet?

    Hoppas du har en mysig Valborgsmässoafton.

    Kraam Jenny

    SvaraRadera
  6. Tänkvärda ord!
    Hoppas det blir bättre med din axel snart så du kan göra vad du vill.
    Kram kram

    SvaraRadera
  7. Vilket fint inlägg! Jag är helt övertygad om att det finns en mening med allt. Det är kanske inte så lätt alla gånger att först se meningen men den finns. Spännande det där med att göra grafiska tavlor. Hur gör du då?
    Kram Maria

    SvaraRadera
  8. Känner igen mig mycket i det du skriver och känner starkt för dig.. Hoppas du finner glädje i vem du är och finner din styrka i det utan att bli bekräftad genom jobbet bara.. Varit i samma sits..
    Jättefin blogg!! Tack för din titt hos mig! Kram Petra

    SvaraRadera
  9. Du är toppen!! Glöm aldrig det!!
    Och dina bilder är lika vackra som musik, så det kanske kan bli ett "sidospår" för dig??
    Och ja, man behöver stanna upp ibland, andas och sen se lite mer nyktert på sina vägar man har framför sig.
    Det är lätt att bara springa vidare när allt går så bra så, men det som bevisar hur långt man kommit i sin personliga utveckling, visas av hur snabbt man kan anpassa sig till en helt annan situation, och det har du gjort bra!!

    Stooooora kramar!!

    SvaraRadera
  10. Mamman i stan:
    Åh så varm i hjärtat jag blir av din fina kommentar! Den går rakt in och behövs ;-)
    Så sant så, om vägen inte har några gropar så rullar allt på fint, men när det dyker upp hinder på vägen så är själva kruxet att inte stanna upp utan ta en omväg bara och fortsätta klokare framåt! :-)

    Kram till dig!!!

    SvaraRadera