Barn som sitter på sanningen ...

Vi har spelat barnkonserter den här veckan för 4-6-åringar.  Men det har varit mer än bara ha konsert för barnen. Innan varje konsert har varje musiker mött en mindre grupp barn (4-8 st) för att träffas, prata och berätta om instrumentet man spelar och hur det är att spela i orkester m.m. 

Mitt jobb är att spela fiol. Punkt slut liksom. Så att ha en sån här vecka där man ska bli "pedagog" och välkomna barnen in i mitt jobb känns ju en gnutta främmande. Jag ser denna veckan som en utmaning och det har faktiskt varit väldigt omväxlande och roligt.

Vi är över hundra musiker i orkestern så många barngrupper har passerat och barn är ju raka, ärliga så jag ska dela med mig av vad jag hört under veckan ...


Musiker : " Spelar ni nåt instrument?"

Barnen: " .... min syster har ett piano hemma."

Musiker: "Jaha, vad kul, då spelar du lite på det?

Barn: " ... Jag slår lite på tangenterna."

Musiker: "Ja, vad kul!"

 *
Violinist: "Så här låter det när man knäpper på strängarna...." (knäpper)
Barn: " Usch va fult!"
Violinisten spelar en melodi och samma barn grimaserar och håller för öronen.

*
Musiker. " Jag började spela fiol när jag var 5 år gammal. Och för att bli bra på instrumentet så måste man träna jättemycket."
Barn: " Jag tränar fotboll."
Annat barn: " Jag med!"
Ett tredje barn: "Jag går och simmar"

*
Vi har frågestund och en vuxen (som följer med barnen i gruppen) säger. " Vill ni börja spela fiol? "
Barn: " (skakar på huvudet) " ...
(Eh, nehej...)

*
En musiker i orkestern har en väldigt fin och stor mustach (ni vet dom här med knorrar på ... ) och när frågestunden infaller så undrar ett  barn: "Har du haft den där mustachen länge?"

*
Ja, nu kan det låta som barnen inte alls var intresserade av oss, musiken eller orkestern. MEN det var det här mötet som var så häftigt. barnen är så raka! Och vi hade många stora ögonglobar som satt helt förtrollade över fiolen och när vi berättade om musik och hur det var att spela i en orkester.
En annorlunda vecka helt enkelt, med många glada skratt och så ursöta små ungar som alla skulle vinka till "sin musiker" när konserten var på gång. En härlig ålder det där....