Gosh vad jag ogillar att jag inte kan lägga in bilder... ! Ser ju att ni fortfarande är här och kikar in. Så glad för det! Jag håller på och spånar på en lösning för en eventuellt ny blogg, men just nu är livet lite väl komplicerat för fröken Maräng... det är mycket som ska hinnas med och jag har som dröm att saker ska ordna upp sig snart så livet kan bli lite mer "normalt" .
Ibland är livet hårt mot de som inte vill nån annan illa... har tagit emot lite skit idag. Ok, men jag analyserar det "hen" sa, sväljer och ser det som att jag gör mitt bästa och försöker hamna på banan igen... (som ni kanske vet så har jag en skada från en tidigare olycka...) och att vara svag på ett jobb där det krävs att man är stark och på hugget hela tiden gör att man lätt kan få prestationsångest.
Har träffat min sjukgymnast idag och jag vet att jag är på rätt spår, MEN att det tar sin lilla tid... tid att bli helt frisk och stark igen. En frustration som jag inte orkar med egentligen men samtidigt har jag inget val. Jag vill till varje pris jobba, spela, blogga , fota, pyssla och göra hundra saker men just nu så finns bara en sak - att kunna gå till jobbet, känna mig stark inombords, i kroppen och göra ett bra jobb.
Återkommer, fina ni, tack för att ni finns där! Kram! ♥
Hej!
SvaraRaderaKänner med dig och vet att det gör så ont och man vill så mycket. Jag har varit sjuk i leukemi, fick diagnosen i maj 2007 och transplanterades i oktober 2007. Snart 5 år sedan...
Men rehabiliteringen är lång och snårig.. Så jag förstår vad du går igenom och att det tyvärr är de tråkiga kommentarerna som sätter sig och som man mår dåligt av.
Jag hoppas att du kan glädjas åt de fantastiska framsteg du gör och ta till dig av den uppmuntran som du får. Här kommer lite till:-)
Sköt om dig!
Stor kram Anna
Tack fina du! ja, det gäller att se sina små framsteg och inte förblindas av alla tyckande och kommentarer. Kram på dig!
SvaraRadera