En riktig bullmamma

Kanske är det här så nära man kommer att vara hemma med en liten bebis... eller kanske detta är lite svårare. En bebis springer inte runt o biter i allt den kommer åt....

Som helhet så går allt fint med lilla Wilma, men idag fick vi ringa o prata lite taktik med Marie på kenneln.
Jag har ju varit hemma med Wilma mycket själv nu i snart en vecka och hon testar såklart vart mina gränser går. Hon sover mycket (tack o lov) men i vaken stund så är det mycket bus o lek, o det ska det ju va.
Ibland leker hon bara alldeles för hårt med mig och jag har känt mig ganska så hjälplös då, nybörjarmatte som jag är. . Jag lär mig för varje dag men det är mycket att tänka på såklart. Nu fick vi lite tips från Marie vad jag kan göra för att sätta gränser och få henne att leka lite "finare" med mig. (Att säga till mer bestämt men vänligt och leker hon för rufft så är leken slut för en stund tills jag vill leka igen... )
Det är en hård skola, mest för oss tror jag. ;-) Wilma har så fina förutsättningar och det är ju vi som ska forma henne till att bli den hon kan bli.

Idag är mannen och spelar på Liseberg och jag är bullmamma! Bakar kanelbullar med Mycket smör! :-) Mums. O färgglada formar från Greengate! Lite lyx i vardagen... Mitt i köket ligger Wilma o sover.
Mysigt, mysigt! . Jag får se upp bara vart jag sätter ner foten...  Snart vaknar hon o då ska hon få sin efterlängtade mat, hon är ett riktigt matvrak så det gäller att portionera lagom så hon inte blir en rundis...men bra det än om hon inte skulle vilja äta alls.

Jag hann att göra en liten blandning att strö över cappuccinon. Råsocker, kanel, lite kardemumma och kakao. Smakade smaskens med en kaka till!

Dessa söta burkar á la Tilda (Panduro) fick bli matförvaring åt Wilma, o så en burk med godis förstås!

Javisst är det härligt här hemma nu, trots lite rivmärken och ömma knän... Det blir nåt slags harmoniskt lugn här hemma. O visst är det så... man trivs som allra bäst hemma i köket. När mannen kom hem trivdes han o Wilma i alla fall Väldigt gott på köksgolvet. O så mjukistaxen då förstås... :-)

Kram på er! /Mira