Nu börjar livet!

Wilma är hemma! En dag som jag sent kommer att glömma och flera dagar framåt som jag ser sååå otroligt fram emot!

Både mannen o jag vaknade pigga halv sju i morse, jag hade haft nån dröm om valpar o burar o jag vet inte vad men jag vaknade i alla fall med ett stort o brett leende! IDAG ÄR IDAG! DAGEN HAR KOMMIT! IDAG BLIR VI MED HUND! Sa i bilen ner att jag då aldrig har längtat så här mycket... mannen ummade med ett litet leende... tror att han höll med ja... :-)

Nybadad och glad, busig o gosig tog hon emot oss. Susedalens kennel, Marie Tell o hennes man Jörgen är helt underbara!!! Allt känns enkelt, glatt och positivt.

Bilfärden hem kändes i början som att den skulle vara i en evighet - Wilma ylade o "grät" högljutt... klart det. å så in i en bil som låter o en massa nytt att kika på. Men efter en stund så la hon sig ner o somnade. Där nånstans mitt i bilresan så kom en känslovåg farande (inte enda gången idag kan jag lova...!) o jag kände en total lycka... visste inte vad jag skulle ta mig till.... tårögd kikade jag ner på sussande Wilma. Magiskt...

När vi kom hem o jag släppte ner henne på gräsmattan så var det viftande svans och en glad slick mitt i nyllet! Det var då hon fick bekanta sig med sin nya kompis - mjukistaxen!

Dagen har gått fort och nu ligger lilla Wilma o myser i soffan brevid mannen. Veckan som kommer ska jag vara hemma, bara Wilma o jag - hela tiden! Kul kul kul!!!!!

Nu ska jag ansluta till mysgänget i soffan....

Kram på er alla!!!

/Mira